Svensk ordbok 2009, webbversion

u`tforma verb ~de ~t ut|­form·arge (viss) slut­giltig form åt ny före­teelse form.JFRcohyponymgestalta scenen hade utformats som ett hjärtaofta mer abstraktutforma en strategiutforma ngt (SÄTT)sedan 1737Subst.:vbid1-381904utformande, utformning