Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~er
ut·gångs|punkt·en●plats som en förflyttning börjar från
komm.efter flera timmars kringirrande i staden var de tillbaka vid utgångspunkten○ofta bildligt om första led i tankegång, resonemang el. berättelsehon tog ett bibelord som utgångspunkt för sin betraktelsehan diskuterade situationen med utgångspunkt från NN:s rapport(med) utgångspunkt (från/i ngt)sedan 1818