Svensk ordbok 2009, webbversion

u`tgångspunkt substantiv ~en ~er ut·gångs|­punkt·enplats som en förflyttning börjar från komm.efter flera timmars kring­irrande i staden var de till­baka vid utgångspunktenofta bildligt om första led i tanke­gång, resonemang el. berättelsehon tog ett bibel­ord som utgångspunkt för sin betraktelsehan diskuterade situationen med utgångspunkt från NN:s rapport(med) utgångspunkt (från/i ngt)sedan 1818