Svensk ordbok 2009, webbversion

u`tgöra verb utgjorde utgjort, pres. utgör ut|­gjor·de●(genom sina egenskaper) bilda viss typ av före­teelse ngt formelltNollJFRcohyponym4vara 2 åldern kan i­bland utgöra en begränsningparkerna utgör stadens gröna lungorde arbets­lösa utgjorde 10% av befolkningen○i s-form vanligenbestå av ngt publiken utgjordes mest av ungdomarutgöra ngtsedan 1753fornsv. ut­göra ’ut­betala’; till ut och 2göra