Svensk ordbok 2009, webbversion

u`thärda verb ~de ~t ut|­härd·ar●äv. lös förb., jfrhärda ut klara av att ut­sättas för ngt an­strängande el. plågsamt psykol.JFRcohyponymutståcohyponymlida 1 han tvingades uthärda förnedrande behandlingdoften av rutten kål var svår att uthärda○äv. bildligtkärleken uthärdar alltuthärda (ngt/att+V/SATS)sedan 1541till ut och härda Subst.:vbid1-382315uthärdande