Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
ut|hus·et●mindre, fristående hus som ligger i anslutning till bostadshus men har annan funktion
och t.ex. används för förvaring, hobbyverksamhet e.d.
byggn.tekn.hyg.JFRcohyponymekonomibyggnadcohyponymskjul
uthusbyggnaduthuslängauthuset inrymde vedbod och avträde○spec.litet hus med torrklosett
sedan 1335stadga utfärdad i Skänninge av kung Magnus om frid m.m. (Svenskt Diplomatarium)fornsv. uthus