Svensk ordbok 2009, webbversion

u`thus substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en ut|­hus·etmindre, fri­stående hus som ligger i an­slutning till bostads­hus men har annan funktion och t.ex. an­vänds för förvaring, hobby­verksamhet e.d. byggn.tekn.hyg.JFRcohyponymekonomibyggnadcohyponymskjul uthusbyggnaduthuslängauthuset in­rymde ved­bod och av­trädespec.litet hus med torr­klosett sedan 1335stadga utfärdad i Skänninge av kung Magnus om frid m.m. (Svenskt Diplomatarium)fornsv. ut­hus