Svensk ordbok 2009, webbversion

u`tkant substantiv ~en ~er ut|­kant·en●ofta plur. om­råde i de yttersta delarna av ngt ofta av geografiskt om­råde geogr.de bor i utkanten av byn○äv. bildligt om abstrakt gräns­område, särsk. med bi­betydelse av tvivelaktighet e.d.JFRcohyponymutmark i lagens utkanterutkanten (av ngt)sedan 1832