verb utlät utlåtit, pres. utlåter
ut|låt·er●yttra sig
ofta på ett kritiskt sätt
komm.han utlät sig om regeringens misslyckandenutlåta sig (SÄTT) (om ngt/SATS)sedan 1636efter ty. sich auslassen med samma betydelse; jfr låta
Subst.:vbid1-382743utlåtelse