Svensk ordbok 2009, webbversion

u`tlösning substantiv ~en ~ar ut|­lös·ning·en1vanligen i sammansättn. det att ut­lösa ngt tekn.utlösningsanordningutlösningsknapputlösningslinautlösningsmekanism○äv. om mot­svarande an­ordninghan ryckte i utlösningensedan 17602orgasm psykol.de fick sällan utlösning sam­tidigtsedan 1921