Svensk ordbok 2009, webbversion

u`tmönstra verb ~de ~t ut|­mönstr·aräv. lös förb., semönstra ut skilja bort så­som föråldrad eller mindre värde­full NollJFRcohyponymgallracohyponymkasseracohyponymsovracohyponymutrangera det gamla begreppet ”kyrkobokföring” utmönstrades på 1990-taletutmönstra ngn/ngtsedan 1553jfr fornsv. ut­mönstra ’vid mönstring ut­välja’ Subst.:vbid1-382991utmönstrande, vbid2-382991utmönstring