substantiv ~en ~er
ut|mark·en●ofta plur.
mark på längre avstånd från hemman, som inte utgörs av åker eller äng
jordbr.SYN.synonymutäga
○ofta bildligt om mindre centralt el. outforskat (abstrakt) områdeibl. nedsätt.JFRcohyponymutkant
i kunskapens utmarkerpartiet arbetade med metoder som kunde hänföras till demokratins utmarkersedan 1402öppet brev utfärdat av riddaren Tord Petersson om gårdsförsäljning (Svenskt Diplomatarium)fornsv. utmark