verb utnämnde utnämnt, pres. utnämner
ut|nämn·er●genom officiellt beslut utse
till ngt, och därmed ge viss titel
komm.samh.hon utnämndes till professor○äv. allmännareutse
sedan målfotot studerats utnämndes NN till segrare○äv. med avseende på annat än personertidningen utnämnde karnevalen till årets evenemangutnämna ngn/ngt (till ngn/ngt)sedan 1430–50Konung Alexanderfornsv. utnämna
Subst.:vbid1-383009utnämnande,
vbid2-383009utnämning