Svensk ordbok 2009, webbversion

utomordentlig [u`t-äv.-en´t-] adjektiv ~t ut·om|­ord·ent·lig1all­deles förträfflig admin.allmän värderingSYN.synonymutmärkt JFRcohyponymstorartad en utomordentlig prestationen utomordentlig in­sats av NNen bil med utomordentliga prestandasedan ca 1750efter ty. außerordentlich med samma betydelse eg. ’utan­för ordningen’; jfr ordentlig 2i vissa ut­tryck mycket stor admin.utstr.en fråga av utomordentlig vikt○ofta i adverbiell an­vändningytterst, o­erhört en utomordentligt svår upp­giftsedan 1779