verb ~de ~t
ut|pek·ar●ofta lös förb., sepeka ut
tydligt ange (ngn) som ansvarig för viss handling
komm.JFRcohyponymange 2cohyponymnamnge 2
utpeka syndabockarNN utpekades som den skyldigehon kände sig utpekad och utsatt för förtal○äv. utan negativ värderingutpekas som favoritutpeka ngn/ngt (som ngn/ngt/ADJ)sedan 1649Subst.:vbid1-383158utpekande,
vbid2-383158utpekning