verb utrönte utrönt, pres. utröner
ut|rön·er●ta reda på
okända fakta, genom ingående undersökning el. tankearbete
komm.JFRcohyponymefterforskacohyponymutforskacohyponymundersöka
hon lyckades inte utröna hans egentliga ärendeutröna ngt/SATSsedan förra hälften av 1300-taletUplands-Lagenfornsv. utröna; jfr rön
Subst.:vbid1-383595utrönande