Svensk ordbok 2009, webbversion

u`tredning substantiv ~en ~ar ut|­red·ning·en●grundlig, klar­läggande under­sökning särsk. på upp­drag av regering el. större organisation jur.samh.utredningsarbeteutredningssekreterareutredningsutlåtandeexpertutredninghaveriutredningtrafiksäkerhetsutredningen offentlig utredningen statlig utredninghaveri­kommissionens utredningutredningens direktivstats­rådet hän­visade till på­gående utredningfrågan är under utredning○spec. i polisiära samman­hangpolisutredningden man som suttit an­hållen är nu av­förd från utredningenhan å­talades för försvårande av utredning○äv. om resultatetJFRcohyponymbetänkande 2cohyponymutlåtande Statens offentliga utredningar○äv. om mot­svarande personerregeringen till­satte en utredningen utredning (av/om ngn/ngt/SATS)sedan 1725