Svensk ordbok 2009, webbversion

u`tropa verb ~de ~t ut|­rop·ar1ropa till som ut­tryck för förvåning el. annan stark känsla komm.”Underbart”, utropade honutropa ngt/SATSsedan 1830fornsv. ut­ropa ’tillkänna­ge’ 2vanligen med prep.till offentligt fast­slå och tillkänna­ge (viss före­teelses) funktion som samh.JFRcohyponymutse Israel utropades till själv­ständig stat 1948○äv. ngt ut­vidgatår 1992 utropades till Kvinnans årNN utropades till segrareutropa ngn/ngt till ngn/ngtsedan 1504brev från biskop Hemming Gadd i Linköping till Svante Nilsson (Styffe)3äv. lös förb., seropa ut 2 bjuda ut till försäljning handel.lös­öret blev utropat på auktionutropa ngtsedan 1640Subst.:vbid1-383457utropande, vbid2-383457utropning; utrop (till 1 + 3)