Svensk ordbok 2009, webbversion
[ut´-, ut`-äv.u´t-, u`t-]
substantiv,
ingen böjning, neutr.
utr·um●ett grammatiskt genus som i svenskan kännetecknas av böjningsformen ”-(e)n”
språkvet.JFRcohyponymneutrum
substantivet ”hund” är ett utrumsedan 1954av lat. ut´rum ’endera av två’