Svensk ordbok 2009, webbversion

u`trymme substantiv ~t ~n ut|­rymm·et1(till­räcklig) rumslig ut­sträckning eller volym för att ngt ska få plats; ibl. mer el. mindre bildligt rum.JFRcohyponymplats 2cohyponym1rum 2 utrymmesbehovutrymmesbesparandeutrymmesbristutrymmeskrävandeutrymmesskälgolvutrymmemanöverutrymmespaltutrymmedet var trångt om utrymmetett stort hus med extra utrymmen i källarendet fanns gott om utrymme för en madrass på golvettidningarna ägnade stort utrymme åt kunga­bröllopet○äv. bildligt, särsk. i fråga om handlingsmöjlighet e.d.JFRcohyponymspelrum förhandlingsutrymmeskapa utrymme för offensiva satsningardet fanns inte utrymme för diskussioner längreekonomerna an­såg att det fanns utrymme för en ränte­sänkningutrymme (för ngt)sedan 1420öppet brev utfärdat av Lauren Johansson om jordbyte med prebendan i Strängnäs (Svenskt Diplomatarium)fornsv. utryme ’plats att ut­breda sig’, till utryma sik ’ut­breda sig’; jfr 1rum, rymma 2(mindre) lokalitet vanligen i an­slutning till bo­stad NollJFRcohyponymplats 2cohyponym1rum 1 förrådsutrymmehygienutrymmekällarutrymmelagringsutrymmepassagerarutrymmegemensamma utrymmensedan 1894