Svensk ordbok 2009, webbversion

u`tslag substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en ut|­slag·et1slutligt av­görande av myndighet e.d.; särsk. om dom­stols av­görande i rätte­gång jur.samh.JFRcohyponymbeslutcohyponym1dom tings­rättens utslag löd ”icke skyldig”○äv. mer informelltutslagsgivandeutslagsrösthennes in­lägg fällde utslaget i diskussionensedan 1617till ut och 2slå 2ytlig hud­förändring med rodnad eller upp­höjning i huden vanligen i form av flera prickar; vid allergi el. annan sjukdom med.hudutslagmässlingsutslagnässelutslagsyfilisutslaghan får utslag av jord­gubbarhon fick utslag i an­siktetsedan 1760trol. efter lågty. utslach eller ty. Ausschlach med samma betydelse; till ut och 2slå 3av­vikelse från jämvikts­läget hos visare på mätare mått.pendelutslag○äv. bildligteffekt pris­höjningarna ger stort utslag på konsumtionen○äv.resultat valutslagsedan 1853se utslag 1 4med prep.av ut­tryckligt resultat av ngt NollJFRcohyponymreaktion 1 hans ut­brott var bara ett utslag av dåligt humörkritiken mot den framgångs­rike affärs­mannen an­sågs vara ett utslag av den kungliga svenska avund­sjukanett utslag (av ngt/SATS)sedan 17605första slag spec. vid ett hål på golf­bana sport.utslagsplatsett lyckat utslag på 150 metersedan 1919