Svensk ordbok 2009, webbversion

u`tsmycka verb ~de ~t ut|­smyck·aräv. lös förb., jfrsmycka (göra vackrare genom att) förse med prydnader konstvet.JFRcohyponymsmyckacohyponympryda 1cohyponymdekorera 1 de rikt utsmyckade väggarna i palatsetutsmycka ngn/ngt (med ngt)sedan 1562Subst.:vbid1-383984utsmyckande, utsmyckning