verb utsträckte utsträckt, pres. utsträcker
ut|sträck·er●äv. lös förb., jfr2sträcka 3
ge större omfattning i viss riktning
NollJFRcohyponymutvidga
de utsträckte sin semesterresa till Norge○äv. mer abstraktett EU utsträckt till Östeuropautsträcka ngt (till ngt)sedan 1536Subst.:vbid1-384207utsträckande,
utsträckning