Svensk ordbok 2009, webbversion

u`tsträckning substantiv ~en ut|­sträck·ning·en●ut­bredning längs en eller två huvud­riktningar i rummet utstr.JFRcohyponymlängd 1cohyponymomfångcohyponymutbredning en punkt har ingen utsträckning○äv. i fråga om tid och mer abstraktom­fattning JFRcohyponymgrad 1 kritiken var i stor utsträckning felaktigman tillgodo­såg hennes önske­mål i största möjliga utsträckningutsträckning (av ngt)sedan 1787Ordet utsträckning kan ingå i två förstärkande uttryck: i stor utsträckning och i hög utsträckning. Båda får anses korrekta, men många anser att det förra är något bättre eftersom ordet utsträckning bokstavligen hänför sig till en horisontell dimension.