Svensk ordbok 2009, webbversion

u`ttryck substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en ut|­tryck·et1(tydligt) fram­förande av viss tanke, å­sikt el. känsla e.d.; särsk. med hjälp av talade el. skrivna ord komm.ge uttryck för sina känslorhon gav uttryck för skepsis○spec. äv. med hjälp av an­sikte el. ögonansiktsuttryckett tomt uttryck i hennes ögon○äv. all­männaretydligt tecken JFRcohyponymtecken 4 hans skämt­lynne tog sig irriterande uttryckgraffiti o.d. kan ses som ett uttryck bland an­dra för ungdomarnas protestlustarädslan för det främmande tog sig skrämmande uttryckett uttryck (för ngt/SATS)sedan 1790efter ty. Ausdruck med samma betydelse; jfr intryck 2naturligt av­gränsad följd av ord ofta med pregnant ut­formning el. inne­håll språkvet.fackuttryckkraftuttryckprepositionsuttryckslanguttryckälsklingsuttryckidiomatiska uttryckstående uttryckkränkande uttryckhon ”dissade” NN:s musik, för att an­vända hennes eget uttryck○spec. i ett fast ut­tryck för reservation in­för en viss orda­lydelsean­tydd betydelse han fick spel, om uttrycket tillåtssedan 17733upp­ställning av (matematiska) storheter där ofta en el. flera bok­stäver in­går mat.ett algebraiskt uttryckförenkla uttrycket 3x+2xsedan 1833