Svensk ordbok 2009, webbversion
u`tväg
substantiv ~en ~ar
ut|väg·en1passage som leder ut (i det fria)
NollJFRcohyponympassage 1
enda utvägen var genom skorstenenen utväg (ur ngt)sedan förra hälften av 1300-taletUplands-Lagenfornsv. utvägher
2möjlig lösning
på svårlöst problem
NollJFRcohyponym2råd 2cohyponymräddningsplanka
situationen tycktes hopplös men hon hittade en utvägskolan ska kunna flytta mobbare som en sista utvägen utväg (ur ngt)sedan 1320–50En nyttigh Bok om Konnunga Styrilse och Höfdinga