Svensk ordbok 2009, webbversion

u`tvisa verb ~de ~t ut|­vis·ar1äv. lös förb., jfrvisa ut tvinga att försvinna (från visst land eller annat om­råde) spec. med avs. på ut­länning pol.samh.JFRcohyponymavvisa 1cohyponymförpassacohyponymförvisa 1 han utvisades som miss­tänkt terrorist○spec. äv. i lag­sport, t.ex. is­hockey och fot­bollhan blev utvisad i två minuterhon fick sitt an­dra gula kort och blev allt­så utvisadutvisa ngnsedan 1506Stockholms stads tänkeböckerfornsv. ut­visa ’skicka i­väg; ge för handen’ 2tydligt visa NollJFRcohyponym2visa 3 statistiken för första halv­året utvisade en ekonomisk upp­gång○spec. i ut­tryck för kommande ut­vecklingfram­tiden får utvisa om de gjorde det rätta valetutvisa ngt/SATSsedan början av 1300-taletSkåne-LagenSubst.:vbid1-384935utvisande, vbid2-384935utvisning