Svensk ordbok 2009, webbversion

vä´der substantiv vädret, plur. ~, best. plur. vädren vädr·et1till­stånd i fråga om vind, neder­börd, temperatur m.m. i den närmast om­givande atmosfären; på viss plats, vid visst till­fälle el. under viss tids­rymd meteorol.JFRcohyponymväderlekcohyponymklimat väderomslagvädersatellitaprilväderbadväderregnväderåskväderbra vädervackert vädero­stadigt väderdåligt väderspå vädervad är det för väder i­dag?vädret väntas stå sigunder sön­dagen blir vädret över­vägande soligt och varmare○äv.väder­rapport nyheter och väderi alla väderall­tid​ hennes bil startar i alla väder; han var en upp­skattad kollega som ställde upp i alla väder vara ute i ogjort väder1göra sig besvär förgävesofta genom att uttala sig olägligt el. lägga sig i saker utan anledning2miss­ta sig helt​ hon var ute i o­gjort väder när hon spådde att inter­net bara var en fluga väder och vindväder​ ska man bygga en trappa, som är hårt ut­satt för väder och vind, bör man an­vända tryck­impregnerat trä sedan förra hälften av 1300-taletUplands-Lagenfornsv. väþer ’vind; väder; luft’; gemens. germ. ord, urspr. ’blåsande luft’; jfr vinge 2om­givande luft ibl. med tanke på ut­bredningen upp­åt meteorol.ballongen steg till väderston­åringen har börjat skjuta i vädret○spec.(hård) vind ofta ngt åld. el. litt.väderflöjelväderkvarnde var ute i hårt väder○ibl. äv. om lukt som följer med luftenhunden hade fått väder på en harefå en syl i vädretsesyl prata i vädretprata strunturspr. bibl.​ tro inte på vad han säger, han bara pratar i vädret släppa väderfjärtasätta näsan i vädretsenäsa vända näsan i vädretsenäsa sedan senare hälften av 1300-taletFornsvenska legendariet (Codex Bureanus)