Svensk ordbok 2009, webbversion

vä`dja verb ~de ~t vädj·ar1be (om ngt) på ett bevekande sätt komm.JFRcohyponymbönfalla vädja om nådvädja om hjälpvädja om ett lånvädja om fri­givning av de politiska fångarnavädja till hans goda hjärtavädja till hennes rätts­känsla○äv. försvagat, med ton­vikt på in­ställsamhet, an­passning till förväntningar o.d.ett politiskt parti som vädjar till de mest miss­nöjda väljarnaett nummer som vädjar till publikens dåliga smakvädja (till ngn/ngt) (om ngt/att+V/SATS)sedan 1745fornsv. väþia ’hän­skjuta; appellera; våga; slå vad’; till 3vad 2 2vända sig (till ngn) för av­görande jur.komm.JFRcohyponymappellera 1 ○spec. jur.hän­skjuta en lägre rätts dom till granskning av högre rätt SYN.synonymöverklaga vädjemålvädja till högre rättvädja till ngn/ngtsedan förra hälften av 1300-taletUplands-LagenSubst.:vbid1-394682vädjande; vädjan