Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~ar
vädur·en●bagge
åld.zool.vädurshorn○äv. om en stjärnbild som liknar en baggei best. f. sing.
○äv. om person som är född under den tid av året som astrologiskt anses höra ihop med vädurens stjärnbildjaså han är vädur, då förstår man ...sedan mitten av 1300-taletGotlands-Lagenfornsv. väþur; gemens. germ. ord, urspr. ’årsgammalt djur’; besl. med lat. vet´us ’gammal’; jfr veteran, 1veterinär