Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n vägbanor
väg|ban·an●bana som en väg bildar
ibl. i mots. till vägren
trafik.JFRcohyponymkörbana
vägbanan blev isbelagd trots att det var ett par grader varmtkatten sprang rakt ut i vägbanan○äv.körfält
bilen sladdade över på motsatta vägbanansedan 1836