Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
väg|skäl·et●ställe där en väg delar sig
trafik.efter ett par kilometer kommer man till ett vägskäl, och där tar man av åt höger○äv. bildligtefter gymnasiet befann hon sig i ett vägskäl: skulle hon välja samhällsvetenskapen eller naturvetenskapen?sedan 1420dombrev utfärdat av Tomas Pedersson om vederlag till biskop Magnus i Åbo (Svenskt Diplomatarium)fornsv. vägha skiæl; till skäl 2