Svensk ordbok 2009, webbversion
väld
substantiv
~en
väld·en
●
partiskhet
åld.
jur.
JFR
cohyponym
mannamån
sedan 1320–50
En nyttigh Bok om Konnunga Styrilse och Höfdinga
fornsv.
vild
,
väld
’vilja; önskan; (partisk) välvilja’; besl. med
2
vilja
substantiv ~en
väld·en●partiskhet
åld.jur.JFRcohyponymmannamån
sedan 1320–50En nyttigh Bok om Konnunga Styrilse och Höfdingafornsv. vild, väld ’vilja; önskan; (partisk) välvilja’; besl. med 2vilja