substantiv ~t ~n
väld·et1stor, centralstyrd statsmakt
samh.JFRcohyponymrike 1cohyponymimperium
romarnas välde(ngns) väldesedan 1347stadga utfärdad av kung Magnus om regler för invånarna i Viborgs län (Svenskt Diplomatarium)fornsv. välde; till våld
2vanligen i sammansättn.
(stats)makt
samh.JFRcohyponymmakt 1
folkväldepåveväldeNordirland förblev under brittiskt väldeFrancos brutala väldesedan 1400–25Heliga Birgittas uppenbarelser