Svensk ordbok 2009, webbversion

vä`lgörenhet substantiv ~en väl|­gör·en·het·en●(materiella) väl­gärningar ofta i fri­villigt organiserad form och till för­mån för mindre lyckligt lottade människor samh.JFRcohyponymbistånd välgörenhetsinrättninghan idkade välgörenhet i det tystaöver­skottet från konserten gick till välgörenhet○ibl. iron.de arbets­lösa ville ha rätt­visa, inte välgörenhet○ibl. i mots. till affärsmässighet e.d.före­taget har inte råd med någon välgörenhet utan måste gå med vinstsedan 1791efter ty. Wohltätigkeit med samma betydelse