Svensk ordbok 2009, webbversion
väll`a
verb vällde vällt, pres. väller
väll·er1ibl. med partikel, t.ex.fram, in, ut
strömma i stor mängd
om ngt flytande el. gasformigt
NollJFRcohyponymrinna
blodet vällde fram ur det djupa såretmänniskomassan vällde ut genom portarnasvart rök vällde ut från lägenhetenvälla (fram/in/ut) (ngnstans)sedan början av 1300-talet (i sammansättn.)Skåne-Lagenfornsv. välla ’koka upp; få att smälta; bubbla upp; flöda’; gemens. germ. ord
2ibl. med partikel, särsk.ihop
foga samman (metallstycken) genom upphettning till glödning
tekn.JFRcohyponymsmidacohyponymsvetsa
välla ihop plattorna○äv.hetta upp
järn; före smidning o.d.
välljärnvälltemperaturvällugnvälla (ihop) ngtsedan senare hälften av 1300-taletFornsvenska legendariet (Codex Bureanus)Subst.:vbid1-395450vällande,
vbid2-395450vällning (till 2)