adjektiv ~t
väl|lust·ig1som ständigt söker eller lever i vällust
admin.psykol.JFRcohyponymnjutningslysten
en vällustig fransk 1700-talsmarkis○äv. försvagathan låg vällustigt utsträckt på soffan (adv.)sedan 16392förenad med vällust
psykol.JFRcohyponymsensuell
en vällustig rysningsedan 1709