Svensk ordbok 2009, webbversion

väl`tra verb ~de ~t vält·rarvanligen med partikel, t.ex.bort, fram genom (upp­repad) vändning flytta (ngt tungt) i förhållande till under­laget NollJFRcohyponym1rulla 2 vältra bort stenenvältra stenen åt sidanspec. om att flytta sig själv i liggande ställninghan vältrade över på mageäv. bildligtmed partikelnöver flytta (över) ngt o­behagligt (till ngn annan) höjningen av bensin­skatten vältras över på konsumenternavältra (bort/fram) ngt (ngnstans), vältra (över) (ngnstans), vältra (över ngt på ngn/ngt)sedan 1526jfr fornsv. valtra med samma betydelse; till 1välta Subst.:vbid1-395744vältrande, vbid2-395744vältring