Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n
vämj·els·en●känsla av äckel och avsky
fysiol.JFRcohyponymavsmak
”Vilket bordsskick!” sade mamma med vämjelsehan gjorde en grimas av vämjelsevämjelse (vid/över ngn/ngt/SATS)sedan 1400–25Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. vämilse, vämielse