substantiv ~nen ~ner
vänn·en1person som (viss) annan person känner väl och hyser tillgivenhet för och tillit till
och som han/hon vanligen inte är släkt med
psykol.sociol.yrk.JFRcohyponym2bekantcohyponymkamratcohyponymsläkting
barndomsvänbrevvänflickvänhjärtevänen god vänen kär vänen trofast vänen nyfunnen vänhans bäste vänen nära vän till hans faren gammal vän till hennevänner och bekantavänner för livetsläkt och vännervi hälsar våra norska vänner välkomnade löste barnpassningsproblemen med hjälp av vänner och grannarså här vänner emellan kan vi väl vara uppriktiga○äv. om person som man mest umgås med i visst sammanhangvanligen i sammansättn.
JFRcohyponymkollega
affärsvänpartivän○äv. bildligt om annat än personervåra fyrfota vännerhan var inte vän med bollen den dagenstolparna är målvaktens bästa vänner○äv. som ömt el. kärleksfullt tilltalskynda på, lilla vän!gråt inte, vännen min!ngns vän, vän med ngn/ngt, vän till ngn, ngra är vänneren vän i vikenen hjärtevänvard., ngt åld.
hon satte in en kontaktannons i hopp om att träffa en vän i viken
falska vännerord på främmande språk som liknar ord på det egna språketmen betyder ngt helt annatsåta vänner
förtroliga vännerofta iron.
de tidigare så bittra fienderna är numera såta vänner
sedan 1000-taletrunsten, Bro, Uppland (Sveriges runinskrifter)runform uin, fornsv. vin, ven, vän; gemens. germ. ord, nära besl. med lat. ven´us ’behag’, se veneration
2person som anser (viss) företeelse vara värd att ägna sig åt eller stödja
psykol.sociol.yrk.JFRcohyponymsympatisör
djurvänreformvänvän av ordningtillväxtens vännerhon är ingen vän av hårda tagngts vän, en vän av ngtsedan 18392vä´n
adjektiv ~t
●mild och vacker
särsk. om ung kvinna
ngt högt.admin.psykol.han betraktade ömt den väna varelsen vid sin sidasagan om den väna Snövitvän (mot ngn)sedan 1320–50En nyttigh Bok om Konnunga Styrilse och Höfdingafornsv. vän ’fager’; bildn. till vån