Svensk ordbok 2009, webbversion

1vän`da substantiv ~n vändor vänd·anrörelse runt och till­baka till utgångs­läget NollJFRcohyponym1rundacohyponymvarv 1 köra en vända med bilengå en vända runt kvarteretäv.om­gång bjuda på en vända öläv. bildligti första vändan yrkade social­demokraterna bord­läggningsedan 1754till 2vända
2vän`da verb vände vänt, pres. vänder vänd·erändra rörelse­riktning ett halvt varv till mot­satt riktning mot den ur­sprungliga trafik.tvärvändade blev tvungna att vända efter halva vägenhon körde fel och måste vändaibl. äv. med tanke på tillbakafärd e.d.ofta med partikel e.d., särsk.hem, om, till­baka, åter de var tvungna att vända till­baka till utgångs­punktendet var för sent att vända omvi måste vända hem innan det blir mörktibl. äv. i fråga om mindre riktningsförändring (ner till ett kvarts varv), särsk. vid seglingibl. med partikelnupp stagvändaklart att vända!vända upp mot vindenäv.ändra läget av (ngt) ett halvt varv så att det som för­ut var bak­sida, under­sida e.d. blir fram­sida, ovan­sida e.d. vända bilenvända bladvänd biffarna efter tre minuterhon vände på madrassenäv. i fråga om mindre lägesförändringibl. med partikel, t.ex.bort vända bort an­siktet i skamhon vände blicken mot demäv. bildligtvända den negativa ut­vecklingentrenden kommer säkert att vända nuVarför det går så dåligt nu? Man kan ock­så vända på frågan: var­för gick det så bra för­ut?vända (hem/om/tillbaka/upp/åter) (ngnstans), vända (bort) ngt, vända (på) ngtvrida och vända på ngtsevrida vända ngn ryggenserygg vända (och vrida) på slantarnaseslant 1 vända på en femöringsefemöring vända på kuttingensekutting vända på stekense1stek vända på varenda kronasekrona 4 vända ryggen tillserygg vända upp och ner på ngtvända ngt så att dess nedre del hamnar upp­åt och dess övre del hamnar ned­åtflera vittnen hade sett en person gå runt på kyrko­gården och vända upp och ner på korsen ○ ofta bildligt full­ständigt förändra ngthan vill vända upp och ner på synen på fattigdom vända ut och in på ngtvränga ngt i mot­satt lägehan vände ut och in på byxorna innan han tvättade dem ○ äv. bildligt blotta sina innersta tankar och känslori familje­terapin tvingades de vända ut och in på sig själva ○ äv. bildligt an­stränga så till den grad att det nästan över­stiger ens egen förmågamånga småbarns­föräldrar tvingas ofta vända ut och in på sig själva för att klara av var­dagen sedan förra hälften av 1300-taletSödermanna-Lagenfornsv. vända ’vända; förvandla; över­sätta’; till 1vinda; jfr bevänt, nödvändig, vandel, vandra Subst.:vbid1-395837vändande, vändning