verb vande vant, pres. vänjer
vänj·er●göra van
vid ngt
komm.vänja hästen vid betsletdet tog några sekunder att vänja ögonen vid dunkletvänja ngn/ngt (vid ngn/ngt/att+V/SATS)sedan förra hälften av 1300-taletUplands-Lagenfornsv. vänia; gemens. germ. ord; trol. bildat till 1van
Subst.:vbid1-395898vänjande,
vbid2-395898vänjning