Svensk ordbok 2009, webbversion

vän`ta verb ~de ~t vänt·ar1(under viss tid) hålla sig mer eller mindre o­verksam och av­vakta (händelse)utvecklingen NollJFRcohyponymbidacohyponymavvakta väntetidväntsalvänta på spår­vagnenstå i kö och väntavänta tills regn­skuren har passeratlåt oss vänta och se○äv. betr. eget handlandeofta med prep.med dröja (med att ut­föra) vänta med att svara på brevet○äv. om annat än personhan har ett jobb som väntar när han kommer till­bakadu vet inte vad som väntar digvänta (på ngn/ngt/att+V/SATS), vänta (med ngt/att+V), vänta (ngn/ngt)låta vänta på sigdröja​ forskning om orsaken till att landets jordbruks­områden ut­armades lät vänta på sig ända till 1980-talet vänta bara (tills ...)akta dig (när ...)som hot e.d.​ det här ska du få i­gen för, vänta bara tills jag får tag på dig! vänta småttsesmått sedan förra hälften av 1300-taletUplands-Lagenfornsv. vänta ’vänta; hoppas; tro; ana’; bildat till vån 2vara (tämligen) säker på att komma att upp­leva viss fram­tida händelse e.d. komm.JFRcohyponymförvänta stora pris­höjningar väntas till ny­århon väntas till­baka i efter­middagsom väntat blev det förlust i borta­matchenheders­gästen stod, som man kunde vänta, i centruminvånar­antalet väntas öka till det dubbla under en trettioårsperiodresultatet blev bättre än väntat○äv.se fram mot ngt (positivt el. negativt) som säkert kommer att hända veta vad man har att väntavänta ngt/SATS, vänta ngn (TID)sedan 1320–50En nyttigh Bok om Konnunga Styrilse och HöfdingaSubst.:vbid1-396007väntande (till 1); väntan (till 1)