Svensk ordbok 2009, webbversion
vän`trum
substantiv ~met, plur. ~, best. plur. ~men
vänt|rumm·et●rum där man väntar på sin tur
särsk. på läkarmottagning
med.syster bad honom sitta ner i väntrummet så längesedan 1871I dödens väntrum.Titel på roman i sanatoriemiljö av Sven Stolpe (1930)