Svensk ordbok 2009, webbversion

vän`trum substantiv ~met, plur. ~, best. plur. ~men vänt|­rumm·etrum där man väntar på sin tur särsk. på läkar­mottagning med.syster bad honom sitta ner i väntrummet så längesedan 1871I dödens väntrum.Titel på roman i sanatoriemiljö av Sven Stolpe (1930)