Svensk ordbok 2009, webbversion

vä`rdig adjektiv ~t värd·ig1god nog för ngn el. ngt (värde­fullt) admin.JFRcohyponymförtjänt 1cohyponym1värd 1 kreditvärdighon kände sig inte värdig hans kärlek○äv.förtjänt, god nog för att vara det som fram­går av samman­hanget en värdig ut­manareen värdig segrare○äv.som an­står eller passar ngn el. ngt ett upp­trädande värdigt en gentle­man(ngn) värdig, värdig (ngn/ngt/att+V/SATS)sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. värþogher; till 1värd 2hög­tidlig och allvarlig admin.psykol.en värdig gammal präst­man○äv. om handling o.d.han tog på sig en värdig min○ibl. med bi­betydelse av till­räcklig kvalitet e.d.världs­mästerskapen måste få en värdig in­ramningsedan senare hälften av 1300-taletSvenska Böner från medeltiden