Svensk ordbok 2009, webbversion

värdinn`a substantiv ~n värdinnor värd·inn·an1kvinnlig värd särsk. vid festligare till­ställning scen.yrk.JFRcohyponym2värd 1 värdinneplikthon var värdinna på ambassadmottagningenvärdinnan skålade med gästerna en efter enen perfekt värdinna som genast såg om någon av gästerna inte trivdes○ngn gång äv. om kvinna som hyr ut rummest vid beskrivning av äldre förh.värdinnan tillät inga dam­besök på rummetsedan 1413testamente upprättat av Olof Jönsson till förmån för bl.a. Uppsala domkyrka (Svenskt Diplomatarium)fornsv. värdinna; av lågty. werdinne med samma betydelse; till 2värd 2ofta i sammansättn. kvinna med upp­gift att stå till tjänst med service åt kunder, resande m.m. serv.yrk.flygvärdinnahotellvärdinnakonferensvärdinnasedan 1952