Svensk ordbok 2009, webbversion

värk substantiv ~en ~ar värk·en1sällan plur. i­hållande, mer eller mindre kraftig kroppslig smärta med.värktabletthuvudvärkmuskelvärktandvärkträningsvärkkronisk värkmolande värkhon led av reumatisk värkhan försökte lindra värken med aspirinhon hade värk och krypningar i benetvärken gick över○ngn gång bildligtmiss­nöjet blev kvar i rörelsen som en molande värkför sveda och värkse1sveda sedan senare hälften av 1300-taletFornsvenska legendariet (Codex Bureanus)fornsv. värker; trol. av samma urspr. som verk, med bet.ut­vecklingen ’arbete’ - ’lidande’ 2vanligen plur. smärtsam samman­dragning av liv­modern vid förlossning Nollkrystvärkha värkarvärkarna kom tätare och tätaresedan 1541