Svensk ordbok 2009, webbversion

världsgåta [`rds-] substantiv ~n världsgåtor världs|­gåt·angåta rörande ngn av de stora natur­vetenskapliga eller filosofiska frågorna t.ex. frågan om jordens upp­komst el. frågan om livets mening fil.ofta skämts.de satt hela natten och drack vin och försökte lösa världsgåtornasedan ca 1820