Svensk ordbok 2009, webbversion

världsmästare [`rds-] substantiv ~n äv. vard. världsmästarn, plur. ~, best. plur. världsmästarna världs|­mäst·ar·enperson eller lag som vunnit världs­mästerskap spel.sport.yrk.JFRcohyponymeuropamästare schackvärldsmästaretungviktsvärldsmästareregerande världsmästaren NNSverige är fler­faldiga världsmästare i is­hockeyvärldsmästare (i/på ngt)sedan 1896