Svensk ordbok 2009, webbversion
[vä`rds-]
substantiv ~n äv. vard. världsmästarn, plur. ~, best. plur. världsmästarna
världs|mäst·ar·en●person eller lag som vunnit världsmästerskap
spel.sport.yrk.JFRcohyponymeuropamästare
schackvärldsmästaretungviktsvärldsmästareregerande världsmästaren NNSverige är flerfaldiga världsmästare i ishockeyvärldsmästare (i/på ngt)sedan 1896