Svensk ordbok 2009, webbversion
världsvan
[vä`rds-]
adjektiv ~t
världs|van●van vid att uppträda i sällskapslivet
och därför skicklig i att konversera etc.
admin.psykol.en världsvan diplomat○äv. om handling e.d.hon betraktade gatulivet med världsvan minsedan 1872