Svensk ordbok 2009, webbversion

vä´rn substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en värn·et●åt­gärd för direkt skydd mot fara komm.JFRcohyponymförsvar 2cohyponymbeskydd nödvärndjurens värn○äv. om före­teelse som ut­gör skyddhemvärnluftvärnpansarvärnorganisations­förmågan var deras enda värn mot fiender○spec. om skydd mot eld­givningbröstvärnkulsprutevärnskyttevärnde hade byggt värn och förskansat sigett värn (för ngn/ngt) (mot ngn/ngt)sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. värn; bildn. till 2värja