verb värpte värpt, pres. värper
värp·er●lägga ägg
om höna
zool.värphönsvärpa (ngt)sedan ca 1430Själens tröstfornsv. värpa; gemens. germ. ord med grundbet. ’kasta’ (t.ex. ty. werfen); jfr 1varp, 1vurpa
Subst.:vbid1-396940värpande,
vbid2-396940värpning